Gott nytt kallt år!

I morse var det flera minusgrader. Således försökte vi premiäråka långfärdsgriller. Det stannade vid att P försökte, eftersom isen inte riktigt bar, eller snarare så kanske det var min övertygelse som inte var stark nog. Att åka på en is som böljar under skenorna, det är alltför nervprövande för amatörer som oss. Om man tidigare badat i skridoskosammanhang, och vet vad det handlar om, kanske övervägandet blir annorlunda. P har visserligen plurrat halvvägs, ena kroppsidan vill säga, medan jag lyckats hålla mig ovan isen.

Verktyg för att motverka "hyvlandet"

Anna Skipper är bra på målstyrning - inget snack om den saken. Hon gör det man ska göra: 1) tydliggör nuläget och 2) målar upp en bild av önskat framtida tillstånd, sen blir det strategier i form av komplexa recept och träning för att nå fram. Målstyrning är en kognitiv faktor som triggar motivation – den drivkraft som förklarar prestation – måluppfyllelse. Enligt målstyrningsteori á la Locke & Latham så uppfyller fungerande mål tre kriterier. De är bildlika (mental föreställning i prefrontala kortex). De är utmanande (det ska vara svårt för att funka!). De är utformade med en snäv tidsram. Det här är ett bra verktyg i en tid då överätning och fetma ökar.

Höst i Hågadalen

Solen sken igår och lyfte fram alla höstens färger. Passade på att fota lite under turen.

Vi passerar hästhagen.

Isen ligger kvar i skuggiga områdena i skogen.

Höstgula träd.

En plan B

För en vecka sedan fick jag halskänningar och på den den rossliga vägen har det sedan varit. Långdraget verkar det dessutom bli. Jag som varit förkylningsfri i nästan ett och ett halvt år och så, "lagom" till Holaveden ultra slår det till ... 

Genrep inför Holaveden

I lördags återstod två veckor till det som ryktas vara 52 km kuperad stig, dvs. Holaveden ultra. Det var dags att för ett genrep!

Nya vindar blåser in ...

Peppes trailcup går vidare och jag tar sikte på Holaveden ultra.

Sommaren har varit så där efter övergreppet som jag utsattes för (länk). Det har varit känslomässigt tungt att motivera sig, men jag blev också förbannad, och skickade därför tillbaka linnet jag fick i samband med Extreme-tävlingen den 17 maj till Sundbyberg IK (för kvinnliga löpare är det under 70 min i 15 km terrängspåret som gäller för att få detta prestationspris). Brevet adresserades till Sören Olofsson, ordförande i skidsektionen. Klubbens ordförande Joakim Johansson har också informerats. Deras respektive ordförandeskap innebär att de har ansvar för vilka som är engagerade i klubben.
Men, nu är det nya tag som gäller och här kommer ett lite roligare inlägg.

Upp på berget i ösregn och hagel

Mitt inventeringsarbete ute i skogsmarkerna är tillända; närmare fem veckor letade jag skalbaggen tallbock, vilket innebar att jag travade omkring på hyggen runt om i landet och borrade i fallna tallar och avverkningsrester i skogsmaskinernas spår. Det tog på krafterna, särskilt i den högsommarvärme som då rådde. Motivationen att springa blev följaktligen låg och löpningen gick i stå likt en damm utan tillflöde. Men ett rejält åskväder kanske skulle få fart på apostlahästarna under en tur upp till hotell Södra berget för att be om - just det - en kaka...

Vansbro marathon 2011 - så gick det!

Jag fortsätter skriva inlägg eftersom Sofie är ute på hyggena och letar efter den där tallbocken, men hon kompletterar ändå det mesta innan det publiceras. Vi anlände lite sent till Vansbro i går; fokus låg på att först ägna sig åt att arbeta, leta tallbock, och sedan tänka på löpning. Vansbro såg ut som vanligt men det var mindre folk eftersom det var mitt i förberedelserna för simningen. Jag fick ont i knät och Sofies motivation tog slut efter 25 km vilket innebar att vi gick en hel del på slutet. Målen - 4 timmar respektive 3.40 blev istället 4 timmar och 55 minuter.

Mellanlandning i Fulufjäll

Vansbroladdningen går vidare; natten mellan fredag och lördag campade vi i Rotensugnet - ett paradis för naturälskare strax norr om om Älvdalen. Sedan fortsatte vi till Fulufjället. Återigen var det tallbocken som lockade. Kalhyggena kantade vägen mot fjället så Sofie satt och blickade euforiskt ut genom bilfönstret mesta delen av färden. Första natten i Fulufjället tältade vi precis utanför parkeringen, alltså så långt ifrån naturreservatet man kan komma när man väl anlänt Fulufjäll. Lite oro fanns för att någon parkvakt skulle komma och mota bort oss (klockan 23.00 på en lördag kväll, så det var förstås ren inbillning).

Nedräkningen till Vansbro marathon pågår för fullt

Av Peter (med korrigeringar av Sofie). Det är sex dagar kvar till Vansbro marathon och det är mer eller mindre tropisk värme i Dalarna. Vi åker omkring på kalhyggen därför att Sofie letar efter tallbock för Jordbruksverkets räkning. Jag hänger med för att vi lever i den tidsåldern när platsen för arbete inte spelar någon roll om man bara behöver en lap top. Det betyder att jag skriver och jobbar lite, vanligtvis sittandes på en sten eller stubbe, och tittar då och då ut över nejden. Denna vecka är vi i trakterna kring Leksand, några ynka mil från Vansbro. 

Passion för löpning (inspirerad av Runes spalt i Runners world juli 2011)

Min älskling och tillika coach kommer att skriva inlägg i fortsättning med början nu. Tack vare honom tog jag steget från att lufsa runt i skogen två till tre gånger i veckan (som en älg, med låånga lite tunga steg), till att få ett driv och lust i löpningen och klara mål jag knappt vågat drömma om, som att springa Sörmland Ultramarathon på 4 timmar och 22 minuter och under samma år vinna Peppes trailcup. I det här inlägget gästbloggar min älskling om ett av våra många pass samt några tankar kring prestation och motivation.

Skön sommarlöpning

"Löparturnén" på vandringsleder fortsätter - skön sommarlöpning med bad.

Nystart!

Stiltjen som rått här på bloggen har i någon mån speglat situationen på löparfronten. Efter Extreme running i Ursvik har jag växlat ner lite. Orsaken till detta var ett trilskandes högerknä. Det gav sig till känna för första gången under ett snabbdistanspass på 16 km på Bergslagsleden, ett par dagar innan Extremetävlingen. Men extra vila gjorde visst gott samt en nystartstripp till Upplandsledens nordligare nejder.

Xtreme running

Revansch i Ursvik. Eller skulle banan återigen krossa mina ambitioner? Då, i vårvintern var målet 90 minuter på varvet, nu var det sub 70 som gällde. Om jag som tjej klarar denna "drömgräns" föräras jag titeln "Extreme elite". En klart utmanande tid, så det fick bli mitt mål. Förutom banans trevligt terrängiga beskaffenhet, så får man starta när man vill mellan 17 och 18:30. 

Ett litet trailäventyr i väglöst land

På resan till Vetenskapsfestivalen i Göteborg stannade P. och jag till vid Ramundeboda klosterruin utanför Laxå. Här går Bergslagsleden, totalt 28 mil; i söder genom trolsk skog i form av Munkastigen och i nordostlig riktning för oss okända trailmarker. Trailäventyret stod för dörren! På föreläsningen om löpning fick jag höra att 32 till 40 olika molekyler frigörs vid regelbunden löpning.

Tävlingsbiten

Tävlingar taggar mig, även – eller framför allt – efteråt! Om tävlingen gått bra, då känner jag mig odödlig och tror att jag kommer att kunna prestera en topptid på nästa tävling. Om det gått dåligt – en tid långt från mitt realistiska mål – då vill jag ta revansch med övertygelsen om att jag kan bättre! Efter Munkastigen var det inget undantag. Men jag får allt ge mig till tåls och välja ut nästkommande lopp med lite eftertanke. Däremot kunde jag rivstarta träningen, för någon längre återhämtning behövdes inte utifrån känslan i benen. Träningslusten var på topp!

Munkastigen trailrun anno 2011

Äntligen var det dags för Munkastigen trailrun! Solen strålade och det var upplagt för en fin dag i Tiveden. Nu skulle jag spänna bågen och hamstrings. Peter och jag hade tänkt igenom upplägget för vätska och tempot för loppets olika etapper. Viktigast av allt: målbilden var tydlig och klar! Det gick åt skogen med mitt mål i alla fall!  

"Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"

Vilket citat! Det är hämtat ur dikten "Åkallan och löfte" av författaren och poeten Verner von Heidenstam. Passande visdomsord för prestationer i generell mening och att våga sig på utmaningar. Särskilt passande är det för helgens utmaning, Munkastigen trailrun, eftersom att starten går vid Heidenstams födelsehem, Olshammarsgården, intill Vätterns strand.

Vårdopp och formhopp

Förra veckans ultrapass blev ju en långdragen historia som avslutades med en timma på asfalt, trots det gav det en god eftersmak. Men det blev helvila dagen efter och de  följande två dagarna enbart innebandy. Sedan började nedräkningen till Munkastigen trailrun. Ett sista tröskellpass skulle ge en fingervisning om formläget.   

Ultralångt terrängäventyr

Snart är det tävlingsdags igen, Munkastigen trailrun, 44 km. Innan träningen började trappas ned ville jag hinna med ett ultralångt pass. Jag tänkte testa på  ät- och drickrutiner för tävling och framför allt komma ut i vårterrängen!