Genrep inför Holaveden

I lördags återstod två veckor till det som ryktas vara 52 km kuperad stig, dvs. Holaveden ultra. Det var dags att för ett genrep!

Solen sken och efter en något abrupt väckning med frukost på sängen (igen älskling!), en stunds slösurfande med varsin dator, så föreslog "någon" att ett antal varv i motionsslingan vore något att ytterligare muntra upp det redan glada humöret med.

Under surfandet blev det en tillbakablick på sensommarens och höstens träningskalender, vilket brutalt förtäljde blott något enstaka pass på 30 km eller däröver ... Det kunde således vara på sin plats med ett medellångt pass i aningen högre tempo, alltså något slags genrep.

Vi blandade till elektrolyt och fyllde en pet-flaska på 0,5 L och cyklade sedan de 2 km till motionsspåret.

Efter ett par trevande varvs övertalning i terrängslingans 2,5 km (lite förenklat: prefrontala kortex försökte alltså övertala basala ganglierna), visade det sig att majoriteten kroppsdelar var med på noterna ... och farten ökade något. Härligt!

Vädret var på vår sida, 9° vid starten strax efter kl 10 och alltjämt strålande sol; förmiddagssol som letar sig ner genom tallkronor och lövverk skänkte en magisk känsla. Till och med jag, värmeelementet, kunde hålla temperaturen nere iklädd shorts och t-shirt.

Utöver finvädersflanörer här och var i motionsslingans frodiga oas, pågick det andra aktiviteter; vi passerade ett par glada personer som ägnade sig åt snitsling och utbytte förstås några artighetsfraser, så där på löparvis. Det var Kommunen som anordnade ett lopp för sina anställda.

Slingan kan beskrivas som ganska backig, eller kanske snarare guppig! Det här är ju ändå mitt i Uppland. När vi plöjer på i typiskt lugnt långpasstempo hamnar vi ofta runt 5.30 min/km, så efter tre varv förmodade jag att milen skulle landa på si sådär 55 min (jag har på senare tid låtit bli att ta varvtider för att istället låta känslan vägleda mig). Lite överraskad blev jag efter 4:e varvet, milen, när klockan stannade på 53:14.

Vid varvning föreslog P att vi skulle byta spår till "3,6:an". Ett tilltalande alternativ - omväxling förnöjer - och vi kom överens om att köra tre varv.

Så svängde vi in på den flackare 3,6 km slingan som saknar sugande backar, har jämnare underlag och inkluderar några hundratalet meter asfalt. Vi fortsatte på samma ansträngningsnivå, men tempo ökade, för att sista kilometerna spurta på lite grann. Med farten föll flytet i andningen in av sig själv, steget sträcktes ut, kroppen flöt fram. Snittiden för dessa tre varv blev 5 min/km.

Inför 52 km gäckande vandringsled i Smålandsterräng står sig säkert lördagens 20,8 km lätt, men huvudsaken är den positiva känslan som vi har med oss till tävlingsdagen. Spännande blir det!