Vårdopp och formhopp

Förra veckans ultrapass blev ju en långdragen historia som avslutades med en timma på asfalt, trots det gav det en god eftersmak. Men det blev helvila dagen efter och de  följande två dagarna enbart innebandy. Sedan började nedräkningen till Munkastigen trailrun. Ett sista tröskellpass skulle ge en fingervisning om formläget.   


I onsdags var det 10 ynka dagar kvar till Munkastigen trailrun. Jag matade på mentalt med scenarion och laddade inför en sista fysisk genomkörare med tröskelintervaller som skulle ge en vink om formen. Dagsformen var visst så där, förnam jag under joggen till Stadsskogen. Jag gav mig i kast med terrängslingans 2,5 km som är ganska kuperade. Pulsen sköt snabbt i höjden och varvet klockades på blygsamma 11:20. Andra varvet gick 7 sek långsammare. Annars brukar jag öka farten. Passet avslutades med ett varv i den flackare 3,6 km slingan, det tog 16:03. Att det var relativt varmt, 17,5 °C var nog en bidragande faktor till förhöjd puls, men framför allt lyste formen med sin frånvaro.

Torsdag förmiddag, då stundade stärkande och uppbyggande gymövningar. Först rotationer i knäled, extentions och curls, sedan mage och rygg, för att avrunda med oregelbundna knäböj som kommer åt små gynnare till muskler. Denna typ av knäböj ger också  längre set och det pressar upp pulsen på ett sätt som påminner om backlöpning. Det var faktiskt som om ett gäng branta backar tillryggalagts, kanske ett berg, för efteråt däckade jag i soffan därhemma i några timmar. På kvällen kvicknade jag till och tog en återhämtningsjogg. Då minsann, infann sig känslan av lätta ben och spänst i steget! Men efter dusch och mat slocknade jag på nytt i soffhörnan. 

På långfredagen begav sig Peter och jag ut till lantstället, till det spartanska och naturnära livet utan el och utan rinnande vatten. Det är en avsaknad av bekvämlighet där, men naturen och havet är hänförande. Det finns en del fina löparstråk, men de fick vänta... för halsen kändes lätt irriterad och sträv som vid en annalkande förkylning - var det detta den stora tröttheten förebådat? Möjligheten fann att jag åkt på den smittsamma tävlingsinfluensan. J 

Vad är det som krusar vattenytan - en säl?
I förgrunden löparkläder.

Till den enkla lanttill-varon hör att inrätta sig efter dagsljuset med tidigt sänggående. Också denna kväll kröp vi till kojs tidigt och sov till långt in på lördagen.  

På lördagsmorgonen strålade solen medan förkylningskänningarna lyste med sin frånvaro. Jag drack en kopp kaffe med mjölk och snörde sedan på löparskorna. Snart nådde jag fina stigar där hav möter skog, längre in bland träden blänkte sjöar. Tempot ökade av bara farten, återhämtningsrundan övergick successivt i fartlek,  rusher växlat med komforttempo där pulsen låg runt 155 slag/min. Formhoppet levde ännu!

En löpare på djupt vatten!

En timme senare kom jag tillbaka. Om jag skulle i sjön var det nu det skulle ske! Säsongens första bad! Sjön i fråga är liten, gränsar till tomten och brukar snabbt nå badtemperatur som även tilltalar frusna badkru-kor. Nu hade dock snö och is just smält undan och jag gissade att vattnet höll ca 14 °C. 

När jag skalade av de svettiga löparkläderna svepte havsbrisen över mig, på ett ögonblick var jag avsvalkad! Men, jag har ju uthärdat 5 varv i Ursvik-spåret mitt i natten,  självfallet skulle ett dopp i en vårkall sjö klaras av J. Jag trevade mig ner i det kalla sjövattnet medan min entusiastiska enmannapublik, Peter, dokumenterade med kameran i högsta högg. Snabbt som en vessla skedde doppet, dock regelrätt - med huvudet under ytan. Fort hävde jag mig upp. Det var tveklöst kallare än 14. Den efterföljande mätningen avslöjade att det var blott 11,4 °C. 

Nedräkningen fortsätter. Idag är det måndag och fem dagar återstår till Munkastigen. Nu ska scenariot med stort S nötas in. I minnesbanken finns bilden av en målgång i ett fjolårslopp, en härlig känsla uppstår varje gång jag lyckas visualisera den. Det blir som en motor för motivationen, och sannolikt tränger bilden även undan tankar på tävlingsinfluensa och andra distraktioner. Under loppet kan samma bild mota undan tröttheten och dess parhäst muskelömheten.