Nystart!

Stiltjen som rått här på bloggen har i någon mån speglat situationen på löparfronten. Efter Extreme running i Ursvik har jag växlat ner lite. Orsaken till detta var ett trilskandes högerknä. Det gav sig till känna för första gången under ett snabbdistanspass på 16 km på Bergslagsleden, ett par dagar innan Extremetävlingen. Men extra vila gjorde visst gott samt en nystartstripp till Upplandsledens nordligare nejder.

Det är sannolikt att det var påfrestande att samma helg köra ett 32 km långpass och ett 16 km snabbdistanspass – på den slingrande Bergslagsleden med allt vad det innebar i form av ett variabelt underlag. Knäsmärtan kom plötsligt och oannonserat och var av svårdefinierat slag, den kom och gick och tenderade att vandra runt i knät. Knät smärtade en hel del även vid uppvärmningen inför Extremen i Ursvik. Under tävlingen fungerade dock knät utan anmärkning, men efteråt när tävlingsstelheten inträdde i kropp och leder protestera det vid varje steg.

Därmed var det visst dags att vila. Jag tog ett löpuppehåll på flera dagar. Min ambition för denna majvecka hade varit att öka ordentligt i mängd – passera 12 mil – detta skrinlades helt sonika. Trippmätaren stannade på 50 km.

Peterälsklingen och jag.

Vilovecka var verkligen vad som behövdes, nästföljande vecka kunde jag återgå till det vanliga veckoschemat och -mängden inklusive hårda pass: långa intervaller (4*2,5 km i terräng med 1 min vila mellan varje intervall), lugnare långrunda (19,6 km) och distans.

Sedan blev det nystart i livet med en långpassexkursion till Upplandsledens norra del. Ett par mil längre åt nordost korsar leden landskapsgränsen där den övergår till Gästrikeleden. Vi valde Marma som utgångspunkt för att springa mot Älvkarleby utmed Dalälven. Etappen var ca 1 mil och inslaget av asfalt var bara någon enstaka procent, stigandelen dominerade. Vattnet låg mestadels inom synhåll från leden. Det var osedvanligt vackert. Vi plöjde genom blommande liljekonvaljhav vars doft nästan bedövade och berusade våra sinnen. Att springa så här är livskvalitet! En riktig livs- och kärleksbejakande injektion: Vi stannade till och pussades flera gånger! J

Nedre Dalälven. 

När vi nalkades Älvkarleby, närmare bestämt Älvkarleby vattenskidklubb, vände vi om tillbaka mot Marma samhälle, där vi avrundade med ett renande bad som följdes av en värmande och uppiggande kopp Proviva med jordgubbssmak direkt från trangiaköket. Klockan var nu 22 och det var läge att hitta en övernattningsplats. Vi tog in på en liten skogsbilväg som gick längs med leden. Efter en stunds skakig framfart på den storgrusiga vägen hittade vi en fin plats på strandbanken. När tältet stod på plats värmde vi fiskbullar och rostade bröd i stekpannan, mums!

I dags dato känns livet på topp; fin form (det är bra med extra vila ibland!), ett knä som verkar hänga med och framför allt en nystart.


PS. När detta skrivs är Peter och jag tillbaka vid Upplandsleden intill Dalälven.