Skön sommarlöpning

"Löparturnén" på vandringsleder fortsätter - skön sommarlöpning med bad.

I våras startade Peters och min "löparturné" på vandringsleder runt om i landet; hittills har vi klarat av Bergslagsleden samt Upplandsleden. I det senare fallet mer avlägsna delar än hemmamarkerna runt Uppsala och Knivsta. I föregående inlägg skildrade jag en härlig tur på Upplandsledens nordliga sträckning längs med Nedre Dalälven. Sedan dess har vi gjort ett återbesök för att fortsätta på leden norrut. Det var ju långhelg, så vi kombinerade ett långpass med två nätters tältning i natursköna reservatet Gropholmarna.

När vi anlände till lilla Marma by hittade vi tursamt på Flottningsmuseumet om Dalälvens fornstora dagar - därinne föll blicken på en folder (se bild) över vandringsleden från Marma till Hemlingby, som ligger en bra bit in i Gästrikland. Denna karta underlättade planeringen av långpasset med distansangivelser, dessutom var det föredömligt markerat var man kunde fylla på vatten (det skulle finnas källor), bada och rasta i vindskydd etc.

Följande morgon hade vi tänkt förekomma värsta hettan med att starta tidigt. Det var lättare sagt än gjort, vi låg kvar i tältet och myste i de sammanlänkade sovsäckarna och det dröjde framåt 10:30 innan vi kom iväg på den mjuka barrtäckta stigen. De fåtaliga kilometerna fram till Älvkarleby har vi sprungit tidigare, men efter Älvkarlebydammarna väntade okända stråk. Efter de uppdämda vattenmassorna vid Älvkarleby bar det snart av in i tät skog som emellanåt glesnade till öppna, solstekta hyggen.

En bit av foldern över vandringsleden mellan Marma och Hemlingby.
På senaste strapatsen tog vi oss mellan Gropholmarna (6) och Långhäll.
Vi badade iDjupsjön (11).

Snart fick den gassande solen oss att sukta efter den lilla skogssjön som skulle erbjuda svalkande dopp, vi längtade också efter vattenkällor som även de utlovades i foldern. De två vattenflaskorna (16 + 18 cl) hade jag tömt. Jag lever ju efter devisen att dricka efter törst (se tidigare inlägg om "vätskevett"), samt förlitade jag mig på informationen i foldern, som enligt min tolkning sa att det skulle finnas vatten vid sjön. Så fick vi syn på en skylt som deklarerade "vindskydd" 200 meter rakt in i skogen. Det stod dock inget om någon sjö. Vi svängde in på detta sidospår och snart skymtade en vattenspegel mellan granar, tallar och skvattram - det var nog den utlovade tjärnen. Ett himmelrike - total stillhet, fågelkvitter och ljumma vindar. Vi klädde av oss, tog ett svalkande dopp och la oss på bryggan för att soltorka. Sedan fortsatte vi färden utan att sett tillstymmelsen till någon källa. Vi närde hoppet om att vattnet skulle stå att finna vid Långhäll, beläget på länsgränsen mellan Uppland och Gästrikland.

Snart fick vi annat att tänka på än vatten, då det uppe på tallmon ovanför tjärnen tronade ett stort stenröse från 400-600 e Kr, enligt informationsskyltar. Någon kilometer senare dök det upp ytterligare rösen (se bild).

Efter rösena skulle det återstå enbart en halvannan kilometer. Nu hade vi snart sprungit 15 km, så det började bli hög tid att vända för att orka hela vägen tillbaka (vi hade redan sprungit ett par kilometer längre än det planerade 12,5 km - Peter såg dock oförskämt pigg ut, trots att det är jag som ultralöparen!). Som sanna traillöpare kände vi dock en stark motivation att nå fram och nudda gränsskylten till Gästrikeleden, samt hitta den där livgivande källan...

Damen på täppan.

Rätt som det var var vi framme. Här låg ett vindskydd och tack och lov fanns det information om att det skulle finnas vattenkällor i den omgivande skogen. Drickbart var det också. Dessvärre utelämnades information om var de fanns. På varsitt håll började vi leta och höll nära på tappa bort varandra...utan mobiltäckning och utan att hitta vattnet. Men vi hann knappt vända på klacken innan vi fick syn på en skylt som visade vägen. En bit in i skogen blänkte en källa likt en diamant. På ytan flöt lite granbarr och annat skogsskräp, när vi vispat bort det var det bara till att släcka törsten (se bild). Stärkta av friskt källvatten fortsatte färden. Det blev ett andra stopp och dopp vid tjärnen.

Det efterlängtade vattnet samt en stunds 
närhet.

Från tjärnen var det 6 km till Älvkarleby. En sträcka som visade sig bli tuff. Jag som gått igenom eldprovet Ursvik Ultra, bet ihop i värmen på hyggena. Peter tog några gångpauser innan vi så kom fram till Älvkarleby där vi köpte oss en varsin lättöl på turisthotellet efter att ha fått se dammluckorna öppnas.

Sockersuget stillades dock inte av en öl. I jakten på läsk hittade vi äntligen byns trevliga mataffär. Några andra prylar inhandlades också. Peter tog kassen för att gå sista ca 3 km till tältet, medan jag joggade i förväg för att påbörja matlagningen. 27 km blev rundan.