Jag tappade fokus. På tävling ska man göra det som repeterats in på träning. Det låter ju så enkelt, men det är lättare sagt än gjort. Det fanns ju så många frestelser vid kontrollen som jag passerade vid varje varvning!
Innan loppet tänkte jag att den här tävlingen var i extremaste laget. Men nattlöpning på senvintern visade sig ha viss tjusning, att skymta pannlampors dansande ljuskäglor likt irrbloss i nattmörk skog, det var magiskt.
Min tävlingsprestation var annat än magisk, min målgångstid nådde upp till andra nivån, dvs. grenpar nummer två på prestationsträdet (se bild). Peter och jag har diskuterat kring detta; trädets topp är mitt teoretiska prestationsmaximum, om jag fått ut precis alla mina resurser, all min förmåga, skulle jag ha nått dit. Jag gick i mål en timme från det realistiska målet.
Frågan är då huruvida det realistiska målet var realistiskt. Hade jag överskattat den egna förmågan och underskattat det som brukar anses som Stockholms tuffaste terrängspår – därtill täckt av is och packad snö? När Peter (coachen) och jag formulerade målintervallet för loppet gjordes det utifrån tiden för testjoggen av banan samt de åtskilliga långpassen jag hade i benen. Målen var verklighetsförankrade, förberedelserna okay, det var på tävlingsnatten något blev på ett annat sätt än tänkt. Jag tappade fokus och det fick konsekvens; extra minuter som tickade iväg och blev en timme över det realistiska målet.
Jag tänkte på allt annat än mitt barriärbrytande mål (6:59); jag betraktade tidigare års resultatlistor och led kval över banans förhållanden och mitt val av slip-stopper istället för dubbskor... Jag avvek från planen på flera sätt, enligt den skulle jag: 1) hålla mig i rörelse hela tiden – men tog pauser som fick kroppen att bli stel. 2) enbart dricka medhavd dryck – istället mixtrade jag med andra drycker, t ex blåbärssoppa (troligt bidrag till magproblemet J). 3) äta enbart medhavda mackor och egengjord energikaka – kladdkaka med salt nötblanding – istället slank det ner kexchoklad och stenhårda energikakor i desperation efter lättillgänglig energi (sedan fick jag minsann ränna till skogs!).
Det här är delvis bortförklaringar förstås, men för att prestera fullt ut behövs mer fokus än det jag hade, och på tävling ska man göra det man repeterat in på träning. Så enkelt och svårt är det. Anledningen till att jag törs dra slutsatsen att underpresterade är den träningsvärk som aldrig infann sig. Trots att jag väntade och väntade. Det blev en lightvariant. Jag vet hur det kan kännas, t ex efter SUM (läs om SUM här)!
Innan loppet tänkte jag att den här tävlingen var i extremaste laget. Men nattlöpning på senvintern visade sig ha viss tjusning, att skymta pannlampors dansande ljuskäglor likt irrbloss i nattmörk skog, det var magiskt.
Min tävlingsprestation var annat än magisk, min målgångstid nådde upp till andra nivån, dvs. grenpar nummer två på prestationsträdet (se bild). Peter och jag har diskuterat kring detta; trädets topp är mitt teoretiska prestationsmaximum, om jag fått ut precis alla mina resurser, all min förmåga, skulle jag ha nått dit. Jag gick i mål en timme från det realistiska målet.
 |
| "Prestationsträdet", som jag med hjälp från Peter gjort en modifierad variant av Willi Railos modell för prestation*. Kommentar till bilden: inget ont om gråsuggor, jag är naturvän och biolog - snabbfotade är de små lymlarna också! Men de kan faktiskt se ut som aliens i "ansiktet", kolla här för en bjässe (37 cm och 1,7 kg)! |
Jag tänkte på allt annat än mitt barriärbrytande mål (6:59); jag betraktade tidigare års resultatlistor och led kval över banans förhållanden och mitt val av slip-stopper istället för dubbskor... Jag avvek från planen på flera sätt, enligt den skulle jag: 1) hålla mig i rörelse hela tiden – men tog pauser som fick kroppen att bli stel. 2) enbart dricka medhavd dryck – istället mixtrade jag med andra drycker, t ex blåbärssoppa (troligt bidrag till magproblemet J). 3) äta enbart medhavda mackor och egengjord energikaka – kladdkaka med salt nötblanding – istället slank det ner kexchoklad och stenhårda energikakor i desperation efter lättillgänglig energi (sedan fick jag minsann ränna till skogs!).
Det här är delvis bortförklaringar förstås, men för att prestera fullt ut behövs mer fokus än det jag hade, och på tävling ska man göra det man repeterat in på träning. Så enkelt och svårt är det. Anledningen till att jag törs dra slutsatsen att underpresterade är den träningsvärk som aldrig infann sig. Trots att jag väntade och väntade. Det blev en lightvariant. Jag vet hur det kan kännas, t ex efter SUM (läs om SUM här)!
Om jag kan hålla kvar fokus på den målbild jag tränat på inför ett lopp, då kommer den nog, träningsvärken J. Vid bra fokus kan löpningen bli mer automatiserad och energi-förbrukningen lägre jämfört med om jag lägger massa energi och tankeverksamhet på detaljerna.
*Railo, W., (i samarbete med) Matson, H., Johansen, J-I., 1996. Först till framtiden - en bok om ledarskap, människor och mental energi. Railo International.
Det där trädet ska jag nog ta till mig. Kan ju även funka för en nybörjare inom surdegsbakningens svåra konst :-)
SvaraRaderaKänner igen mig själv i en del lopp jag har gjort i det du skriver om att "göra på tävling vad man repeterat in på träning". Får mig även att tänka på konserter jag har gett. Det går inte alltid riktigt som man har tänkt sig och då är det bra att göra en noggrann analys.
Du har hajat grejen med trädet, att det gäller oavsett vad man vill prestera i!
SvaraRaderaOm du bakar surdeg från grunden dvs. inte jäst alls, då är det avancerade saker du sysslar med. Mitt försökt det surnade och möglade :)
Jag hamnade en bit över det realistiska målet med surdegsbaket! :-) Men jag fick kämpa en del med det!
SvaraRaderaBetyder det att du gjorde surdeg från grunden, utan någon köpt jäst? ;)
SvaraRaderaJajamen! Endast rågmjöl och vatten. Ställde burken i skåpet ovanför diskhon. Där sitter en lampa som gör att det blir varmt i det skåpet och där trivdes surdegen bra :-)
SvaraRaderaHur länge fick den stå där och gona till sig?
SvaraRaderaI det här hushållet bakas så gott som allt bröd av oss själva, och vi äter massor med bröd (istället för andra kolhydrater t ex potatis). Har inte kommit till den avancerade nivån att baka surdeg från grunden (förutom det misslyckade försöket), dock räcker det med väldigt lite jäst, 1/4 jästpaket och så får det långjäsa i 4-5 timmar, ibland över natten. :)
Den fick stå i 5 dygn. Jag gjorde den så här:http://paindemartin.blogspot.com/2010/12/lilla-surdegsskolan-borjar-nu.html
SvaraRaderaRekommenderar Surdegsbröd av Martin Johansson och Jan Hedhs böcker om brödbak. Många trevliga recept och utförliga instruktioner för att lyckas med surdegarna.
Tack för tipsen! Kanske jag nu vågar att ge mig på ett nytt surdegsförsök!
SvaraRadera