Tävlingsscenario

I natt klockan 12 smäller det, startskottet för 75 km terränglöpning! 


Sedan förra fredagens inspektion i Ursvik har det hänt saker. Då var det ingen vår i luften utan snö. Någon dag därpå kom plusgrader och snösmältning med besked. Så här inför tävlingshelgen tycks våren åter ha kommit av sig. Kallgrader kan innebära att vattenpölarna som bredde ut sig på fjolårets tävling är förvandlade till isbanor vid årets upplaga, samt att djupsnön ute på fälten är hård och bärande så att man inte sjunker igenom. Förhållanden kan bli betydligt bättre än vad det verkade för en vecka sedan. Det lär dock bli halt. Jag har reflekterat över en investering i dubbskor, men beslutat mig för budgetvarianten slip-stopper.  

Den här veckan har jag tagit det lugnt och undvikit urladdningar, jag har laddat. Ganska trist. Jag tycker ju om att springa pass som är hårda och långa och allt där emellan det hårda och det mellanhårda. Förutom att det givetvis handlar om att vara utvilad på startlinjen, så triggas löplusten extra när jag håller igen på löpningen. 

Istället för att ta ut mig fysiskt har jag jobbat på de mentala delarna. Jag har föreställt mig loppet, hur det kommer att kännas från start till mål. Både de jobbiga stunderna, hur trött jag kommer att bli, men även hur härligt det kommer att vara att springa vårgryningen till mötes, att slita pannlampan från urgröpningen i pannbenet och kasta sig ut på det sista av de fem 15 km-varven! Tänk att springa in våren! Tänk mitten av Sörmland ultramarathon 2010, när flytet i steget infann sig och det kändes som krafterna skulle vara för evigt (men i själva verket sinade när det återstod 1 mil till målet!). Likt Petter Northug i soffan hos Skavlan har jag mitt scenario. Har du ditt?