Beslut och banbesiktning

I fredags var det dags för nästa tävlingsförberedelse - besiktning av banan i Ursvik. Beslutet att jag SKA springa tävlingen fattade jag innan utflykten till Ursvik...


Det var gråmulet, någon plusgrad och regnet, nja snön, hängde i luften när Peter och jag anlände till parkeringsplatsen strax intill startområdet. Det blev ett snabbt klädombyte och packning av lilla löpvänliga ryggsäcken: slip-stoppers samt två extra par skor som eventuellt skulle testas ute på banan. Sedan var vi iväg. Här skulle rekognoseras i terrängen! Marken var hårdfrusen och det krasade under fötterna. Den senaste perioden av blidväder hade gått hårt åt skidspåren som gick på ömse sidor om den hårdpackade snön som utgjorde själva Ursvikspåret. På en del ställen var det glashalt, här tog vi oss fram genom att parera åt sidorna där det fanns fäste i framtinad markvegetation och skrovlig snö. 

Det var premiär i Ursvikspåret för mig. Spårets frammarsch fascinerade där det ringlade fram och åter för att korsa sig själv gång på gång utan att det förelåg någon stor risk för felspringning (det är jag annars bra på!). Den smala, slingrande och småkuperade stigen faller nog mig riktigt i smaken under barmarkssäsong. Mitt i all den trevliga terrängen reste sig en och annan ordentlig backe. Vid klättringen uppåt protesterade mina småstela och griniga baksidor.

Brantare än vad det ser ut. Fästet var dock okay här.

Det hårda un-derlaget kändes i benen, å andra sidan skulle det säkerligen vara avsevärt tuffare om den lårdju-pa snön på fälten varit mjuk och gett efter...

Vi stannade till för att fota, bl a i den brantaste backen (se foto). För att få en ordentlig uppfattning av banan dokumenterades den också med film, som du ser längre ner. Efter 30 min drog jag på slip-stoppers (se bild) för att se hur de fungerade och hur min känsliga vänsterfot skulle reagera. Vilken skillnad på fäste! Det kändes uthärdligt att ha dubbarna på. 

Påtagning av slip-stoppers.

Efter knappt en timme började enstaka sockerkornsflingor att dala. Tre kvart senare, när vi närmade oss slutet av banan, täcktes marken av några cm nysnö. Jag fick för mig att ta av slip-stoppers för att kolla fästet. Jag kanade runt lika hjälplöst som bambi på hal is och drog på dem igen. De andra skorna, vanliga löpardojor (Brooks adrenaline samt Salomon HT Whispers), brydde jag mig inte ens om att prova. Innan snön kom fungerade det okay med Saucony Xodus, sedan var det slip-stoppers som gällde. 

1:38 tog det att jogga igenom 15 km-slingan (plus några extra 100 meter för att fota & filma). Jag tänkte på hur det skulle kännas att springa 4 varv till...med slip-stoppers! För att stärka mig inmundigade jag en stekt ostmacka och ångande varm kaffecreme. Vilken kul dag, vilken upptakt till det urjobbiga Ursvikloppet!