Nattsuddare - nattlöpning!

Långpass på natten. Fest eller pest? Det gällde bara att ta sig över den mentala tröskeln och att sedan mota bort ett och annat hjärnspöke...

 

Träningen har präglats av förberedelser inför 75 km nattävling. Här ingick att simulera tävlingssituationen genom att lägga ett långpass på natten! Jag siktade på 3 timmar – trots att bara tanken på ett nattpass gjorde mig trött. För att göra livet lite lättare satte jag en nedre gräns på 2 timmar. I målstyrningssammanhang kallas det att sätta ett "trygghetsmål". Med ett trygghetsmål skapar du utrymme för att prestera ditt yttersta, eftersom att du ger dig tillåtelse att ibland göra dåliga resultat. Det här skildrar psykologen Willi Railo enkelt och handgripligt i "Bäst när det gäller", en bok om idrottsliga prestationer (recension finns här), samt "Först till framtiden" (1996) som handlar om ledarskap vilket också berör prestationer. Jag törs rekommendera båda böckerna, trots att jag bara läst den senare!    

En förväntan väcktes – hur skulle det kännas att springa på natten? – och ersatte den begynnande slentrian jag känt inför långpass. Ett trevligt inslag var också att sambon skulle sällskapa en stund. 22:30 bar det av med Peter bredvid på cykeln.  

Efter en sväng runt stan på 1:15 trampade Peter hemåt, jag drog till skogs. Stadsskogens 3,7 km slinga hägrade. Minst 4 varv. Det var halt som på nyspolad bandyis, varvat med fotvrickande, spåriga partier. Varvet tog 2 min längre än på tidigare långpass (hela 22 min!). Det var säkert danande träning inför loppet.   

En stor del av slingan låg i mörker. I mitt nattrötta huvud fick hjärnspökena liv. Märkliga, kurande former tog gestalt i dunklet. Jag hoppade högt både en och två gånger och fötterna tog mark först när pannlampan svept fram och omvandlat dem till buskar och små granar. Dessbättre är trötthet inget konstant tillstånd, den kommer och går. När de 4 varven var avklarade och jag stegade hemöver, då kvicknade jag till, och tog därför några bonusvarv runt bostadsområdet. Jag mötte en nattflanerande hundägare och stråk av hemvändande studenter som fredagsfestat. 01:45 gick jag "i mål". Tiden blev 3:15. Nu väntade en myndig tallrik med jordgubbsyoghurt; fruktyoghurt är en craving efter långlöpning! Sedan följde en varmdusch och så stöp jag i säng. 

Tillsist...Var det verkligen nödvändigt med två mål? Om 3 timmar kändes övermäktigt, kunde jag väl ha sänkt ribban till trygga 2 timmar. Nja, risken hade då varit att jag nöjt mig med just 2 fjuttiga timmar (även om mer ork funnits).



Referens:
Railo, W., (i samarbete med) Matson, H., Johansen, J-I., 1996. Först till framtiden - en bok om ledarskap, människor och mental energi.  Railo International.