Vila sig i form! - och tålamod är en dygd!

Fem hela dagars vila – bara lite lufspromenad på landet och några korta cykelturer för ärenden. Fysisk inaktivitet var synnerligen välbehövligt under de första två dagarna post-SUM. Första dagen var jag lika rörlig som ett kylskåp. Andra dagen var musklerna i träningsvärkens våld. Gemensamt för båda dagarna var min ankgång, eller som en observant nära anhörig påpekade: "du går som min farmor". Lite trött var jag också, och, som en bonus, ypperligt nöjd och glad i sinnet. 

I löparens bibel (utmärkelse av mig) "Lore of running" med sina drygt 900 sidor, står det i kapitlet "efter tävlingen": vanligen förekommer olika grader av fysisk och psykisk utmattning, karaktäriserat av bland annat stela ben, samt att allt utom sömn upplevs tömma alla energireserver... detta tillstånd varar i 48 timmar efter en standardmara och 7-10 dagar efter en kort ultramara. De olika graderna av beskrivna utmattningstillstånd har rimligen att göra med intensiteten på den egna insatsen, och lite andra faktorer, men en tids vila är befogat i de flesta fall. Ärligt talat, hur många av oss mara- och ultralöpare vilar tillräckligt efter ett lopp?

Så vips, på tredje dagen var jag åter fit for fight! Vila hade jag ändå schemalagt i ytterligare ett par dagar. Först igår kände jag mig för med en lätt jogg på 5 km.

Om en vecka står jag på startlinjen för nästa 50 km – Markusloppet. Lera kan väntas om det skånska vädret är på det humöret, och så ska det förekomma åtskilliga krävande backar (jippi, baksidan på mina lår jublar...). Fast Skåne påminner väl mest om platta Uppland?! Hur som helst blir det skoj att uppleva hösten från en skånsk vandringsled. Skåne är vackert och vildare än man kan tro. Med färska lärdomar från SUM i bagaget – som jag behåller för mig själv tillsvidare, tills jag hunnit reflektera över dem – är jag redo för ett nytt karaktärsdanande äventyr! Att springa långt handlar ju om tålamod och tålamod är en dygd, sägs det.