fredag 31 december 2010

(Ur)laddad!

Från höghöjdstillvaron i Schweiz tillbaka till havsnivån på hemmaplan. Alpveckan hade bjudit på stärkande alternativ träning. Jag kände mig mentalt redo för årets sista träningsvecka. Träningen pekade dock på att jag var ur form.

Valère slott, på vänstra kullen. 
Tourbillon slott på högra kullen. 
I bakgrunden skymtar bergen.

Sista dagen i Saas Fee innebar en väntan på transitbussens avgång  15:00. Så börja-de färden nedför, på serpentinvägen. Vi mötte många bilar och bussar fullastade med skidgäster; till skillnad från vår lugna vecka verkade det bli fullt i backarna årets sista vecka. Efter bergsvägens vackra vyer (bl a  Matterhorn) styrde vi ut på motor-vägen. Även här kantades vägen av än den ena än den andra sevärdheten (bilden). Först vid midnatt nådde resan sitt slut.

Följande dag, måndag, stundade första ordentliga löppasset på mer än en vecka. Strax innan lunch snörde jag på Salomonskorna, utan slip-stoppers. Jag hann någon km så dippade pulsen ner till 90 och låg kvar där omkring under resten av löpturen, vilket var ovanligt lågt. På hemmarundorna brukar jag ligga över 130. Pulsen var nu också lägre än under löpningen på 1 800 meter i Schweiz...Det kunde knappast vara en effekt av höghöjdsvistelsen, inte heller var det ett utslag av dålig elektrodkontakt, för jag hade kletat på elektrodgel, Blågel från Apoteket. Kunde det vara fel på min vanligtvis väl fungerande prenumerationspremie? Kunde det vara så att pulsens märkliga beteende i Alperna, förorsakats av något så simpelt som ett batteri på upphällningen? 

Choklad med grädde på top-
pen, det är toppen på toppen! 
Här på 
Drehresturant Allalin
högstvärldens belägna, 3 600
meter upp, den snurrar runt
och har utblick över Schweiz
högsta topp, 4 545 meter.

En bit in i rundan kände jag hur snön sög musten ur mig; jag plöjde fram genom snö upp till knät och till ankeln, mest dock på stigar med lössnö. Slip-stoppers kunde ha varit till hjälp! Jag kände även av något ömmande lymfknutor i axlarna, som kan vara ett tecken på begynnande infektion. Enligt egna iakttagelser är det ett trötthetstecken. Rundan blev 12,5 km. På kvällen blev det soffvila och flera koppar julte med kryddor som kardemumma, kryddnejlika, kanel tillsammans med andra väldoftande ingredienser, och det gjorde susen för påfrestade slemhinnor.

Tisdagens form kändes lovande, jag var taggad för kvalitetstid på löpband. Jag tog på Puma Concinnity-skorna - de fungerar fint på löpbandet - men inte pulsbandet eftersom det fungerade dåligt. Knappt hann jag sätta benen i rörelse innan en känsla av klibb- och kallsvettighet kom över mig. Kanske det var en påföljd av den kopp varm choklad jag stjälpt i mig i all hast före passet :). Utan gräddtopping, men på "stålmjölk" (3% fett). Det kändes naket utan pulsmätaren, men jag litade på kroppen, det var onekligen till att acceptera en nedväxling. Den planerade snabbdistansen på 8 km kortade jag således ned till 4 km, med efterföljande joggminuter och på det lite fartlek. 

Efter en dags vila gjorde jag igår torsdag, ett nytt kvalitetsförsök på löpbandet. Pulsbandet satt på plats, laddat med nytt fräscht batteri. Återigen fick jag en svetthinna redan under uppvärmningen. Planen var 3*3 000 meter med 1 minuts vila mellan varje stint. Jag körde i lite lägre fart jämfört med mitt typiska tröskeltempo. In på andra intervallen ökade pulsen - pulsbandet fungerade! - till en högre nivå än förväntat. Alltså: högre puls men lägre fart. Den tredje intervallen kortades ned till 1 000 meter.

Något spökar, utöver pulshöjningen kände jag mig trött. Det finns  knapert med information om vad som händer i kroppen vid återkomst från hög höjd. Jag fann lite som pekar på att det tar några dagar att återanpassa sig till havsnivån, samt rekommendationer om lätt träning den första veckan. Jaha, så snart borde det gå lättare. Redan igår kväll, tycktes det vända, jag kände mig tipptopp igen. Hoppas att det håller i sig. Nu på årets allra sista skälvande timmar ska jag ut på en gott nytt år-runda (med slip-stoppers på). Gott nytt år alla löpare och läsare! Nedan får ni njuta av ytterligare en Saas fee-vy!


3 kommentarer:

  1. jag har inte dokumenterat så noga hur det var för mig.. men har för mig att pulsen var ovanligt låg! att jag flåsade som bara den men inte kom upp i de vanliga nivåerna. men det yttrar sig säkert olika för olika människor.

    SvaraRadera
  2. Intressant att din iakttagelse var samma som min!
    Generellt så ska maxpulsen sjunka på hög höjd, samtidigt som vilopulsen ökar med ca 10 slag. Kan det var så att man inte orkar pressa sig så att pulsen går upp (pga låg syrehalt)?

    SvaraRadera
  3. Härliga bilder! Hoppas chokladen var lika god som du förväntade dig. Du såg grymt förväntansfull ut:) Nu längtar jag till fjällena!!!

    SvaraRadera