Genom blicken i backspegeln för 2010 konstaterade jag att antalet långpass skulle kunna utökas samt förlängas - innan startskottet för vårens första tävling går. Startskottet Formprövning blir det i slutet av april - då är det dags för Munkastigen Trailrun.
Av de pass som matats in i träningskalendern under 2010 var 213 löppass, av dem var 22 långpass på 120 minuter eller mer. När jag selekterade fram ”lite längre långpass”, 150 minuter och längre, blev det 11 kvar. Fem pass var längre än 30 km. Den något skrala långpasstatistiken bättrades inte på nämnvärt av att jag sänkte ribban till till 110 minuter; endast två pass tillkom.
Att göra en återblick samt reflektera över träningsåret 2010 gjorde att känslan av att jag borde ta tag långpassen kunde bekräftas med siffror. Jag tog tag i långpassen i november efter långlöpvilan på två veckor och hann genomföra fyra långpass innan årskiftet, men nu gäller det att fortsätta så, samt öka på längden.
Sedan de första höstlångpassen har jag befunnit mig på vägen mot längre långpass. Först strax under två timmar, sedan precis två timmar, 2 timmar och 7 minuter, 2 timmar och 22 minuter och så, idag, skulle det bli lite längre ändå, närmare 3 timmar eller 30 km. Sju varv i Stadsskogslingan.
Nyligen var det vinter. Som genom ett trollslag byttes luftigt snötäcke ut mot slask och blask. Jag tog inga chanser, utan trädde på slip stoppers. Med slip stopper-försedda Brooksskorna - min mängdträningssko med tjockare sula var mer lämplig än de andra skorna vars sulor var så pass tunna att dubbarna kändes igenom - fick jag tillräckligt bra fäste för att harva fram på den smala upptrampade och ogrusade stigen genom Stadsskogen.
Den vanliga rutten för slingan på 3,6 km, fick jag anpassa efter dagens underlagsförhållanden. Istället för snutten längs med elljusspårets längdskidspår, sprang jag på cykelvägen, vilket gav en extrakrok, istället för bredvid . Det tog ungefär 1 minut längre tid än den vanliga vägen. Underlaget var det lite slaskigt, lite moddigt och lite mjukt. Slasket sög. Lite urlakad kände jag mig också; dagen innan hade jag tagit en skidpromenad (det var nästan promenadtempo :), som en timma efter hemkomst följdes av 5 km på löpbandet (lutning 1-2%) och 35 minuter styrketräning. Det här var något jag jag inte vidare uppmärksamhet vid. Jag var fokuserad på de 7 varven jag skulle springa. Det kanske låter som att springa i ett hamsterhjul utomhus, 7 varv? Men i Stadsskogen känns det annorlunda; det är skog där, det är som en oas med alla träden. 2.48.44 och 30 km.
Utrustad med fyra perfektaflaskor med bara vanligt vatten. Ingen elektrolytblandning med magisk kolhydrat (stor kolhydrat, vilket underlättar och snabbar på upptaget). Jag ville träna kroppen att gå över till fett som bränslekälla när glykogendepåerna börjar tömmas. Ibland är det förstås bra att dricka sportdryck för att veta vad som fungerar inför tävling. Men jag har en sportdryck som fungerar för mig. Det är också tänkvärt att sportdryck är bra om du kör flera längre pass per vecka; för att minska slitaget på kroppen och snabba på återhämtningen.
Gårdagens pass var en verklig indikation på att träningssatsningen ger avkastning. Varv efter var betade jag av, likt en målstyrd robot trampade jag mig framåt. Efter fyra varv kändes
Sedan de första höstlångpassen har jag befunnit mig på vägen mot längre långpass. Först strax under två timmar, sedan precis två timmar, 2 timmar och 7 minuter, 2 timmar och 22 minuter och så, idag, skulle det bli lite längre ändå, närmare 3 timmar eller 30 km. Sju varv i Stadsskogslingan.
Nyligen var det vinter. Som genom ett trollslag byttes luftigt snötäcke ut mot slask och blask. Jag tog inga chanser, utan trädde på slip stoppers. Med slip stopper-försedda Brooksskorna - min mängdträningssko med tjockare sula var mer lämplig än de andra skorna vars sulor var så pass tunna att dubbarna kändes igenom - fick jag tillräckligt bra fäste för att harva fram på den smala upptrampade och ogrusade stigen genom Stadsskogen.
Den vanliga rutten för slingan på 3,6 km, fick jag anpassa efter dagens underlagsförhållanden. Istället för snutten längs med elljusspårets längdskidspår, sprang jag på cykelvägen, vilket gav en extrakrok, istället för bredvid . Det tog ungefär 1 minut längre tid än den vanliga vägen. Underlaget var det lite slaskigt, lite moddigt och lite mjukt. Slasket sög. Lite urlakad kände jag mig också; dagen innan hade jag tagit en skidpromenad (det var nästan promenadtempo :), som en timma efter hemkomst följdes av 5 km på löpbandet (lutning 1-2%) och 35 minuter styrketräning. Det här var något jag jag inte vidare uppmärksamhet vid. Jag var fokuserad på de 7 varven jag skulle springa. Det kanske låter som att springa i ett hamsterhjul utomhus, 7 varv? Men i Stadsskogen känns det annorlunda; det är skog där, det är som en oas med alla träden. 2.48.44 och 30 km.
Utrustad med fyra perfektaflaskor med bara vanligt vatten. Ingen elektrolytblandning med magisk kolhydrat (stor kolhydrat, vilket underlättar och snabbar på upptaget). Jag ville träna kroppen att gå över till fett som bränslekälla när glykogendepåerna börjar tömmas. Ibland är det förstås bra att dricka sportdryck för att veta vad som fungerar inför tävling. Men jag har en sportdryck som fungerar för mig. Det är också tänkvärt att sportdryck är bra om du kör flera längre pass per vecka; för att minska slitaget på kroppen och snabba på återhämtningen.
Gårdagens pass var en verklig indikation på att träningssatsningen ger avkastning. Varv efter var betade jag av, likt en målstyrd robot trampade jag mig framåt. Efter fyra varv kändes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar