Efter vila kommer grundträning

När slutet av oktober månad nalkades var tävlingssäsongen till ända. En intensiv höst med flera tävlingar gick nu in i en fas där vila stod på agendan. Skulle jag få springabstinens dessa 14 dagar med vila, skulle det krypa och spritta i benen? Ingen fara på taket. Löparskorna fick vara ifred där de stuvats undan i hallskåpet, till och med nyinvesteringen, Puma Night fox-skorna, fick stå osprungna.

Vilan var nog välgörande, den kanske bidrog till min tilltagande motivation, längtan och energi inför den stundande grundträningen. Jag drömde mig bort till roliga tävlingar; både gamla favoriter som Munkastigen trailrun, men även till uppslag på nya spännande utmaningar, exempelvis Vertex fjällmarathon, 43 km i fjällmiljö med 1800 meter höjdmetrar...

Löpvilan avbröts efter 10 dagar, då hakade jag på ett par träningsivrare på språng ut i skog och mark. Vi trotsade vädrets makter, vilka bjöd på strilande regn denna höstförmiddag. Trion tog in på en stig med långsmala hala spänger korsande myrmarker, sedan kom stock och sten i marker mättade med vatten efter en tids myckna regnande, och detta skiftande underlag kombinerat med prat, höll farten nere. Vår modesta transport framåt till trots, efter en timma började en molande protest komma från trakten av sittbenen. De senaste veckornas femmilslopp hade satt sina spår i kroppen.

Fyra dagar därpå var det dags att komma igång med känna-sig-för-löpning. Hamstrings var lite stela och ömma ännu, men mest påtagligt var det ändå att den forna formen kändes brutalt bortblåst, likt de sista löven från trädens grenar under en höststorm. Nya vindar kommer dock att blåsa in, visst luftmotstånd är ett överstigligt hinder, precis som en och annan dm nysnö...

Nu är det dags för ett långpass, med siktet inställt på två timmar. Hrm, det kan bli halt och slitsamt med vanliga skor. Jag kanske borde införskaffa ett par slipstoppers? Vi kanske ses därute i snön!