Motivation i längden

I vinter har jag siktat på att springa långpass varje vecka och att lägga på ca en kvart varje gång. Motivationen att springa långt har kickat igång. Förra veckan skulle jag över 3 timmarsgränsen genom 8 varv (á 3,7 km) i Stadsskogen – totalt 33,7 km.

Föresatsen för förra veckans långpass var att komma iväg på morgonsidan, trots att jag föredrar mjukstart om morgnarna. Men många ultralopp startar ju tidigt, och att simulera tävlingssituationen är en anledning att masa sig upp ur sängvärmen ibland, en annan är att det ger resten av dagen en känsla av att sväva på moln av endorfiner och välbefinnande.

Vid 8:30 bar det iväg på morgontrötta ben, knappt en timma efter frukosten som var densamma som en vanlig morgon när min älskling Peter varit i farten och gjort frukost: stor latte med kardemumma- och kaneltäcke, ett par stekta mackor samt apelsinmorotsjuice. Vilket betyg skulle Rune Larsson ge månntro? JHan laddar på annat än pasta han, bland annat smörgåstårta (se film)! Med så mycket mat i magen var det med nöd och näppe jag tog mig framåt.

I Stadsskogen åkte slip-stoppers på; Salomon HT Whispers ganska släta sulor bet inte på den hårt upptrampade, halkiga snöstigen. Efter en halvtimme försvann sirapkänslan ur kroppen. Under femte varvet, efter runt 1:40, tröt orken lite. Då började jag sippa sportdryck/elektrolyt. Jag piggnade till och kom upp i de tidigare varvens något raskare tempo på 5:22 min/km.

De två sista varven var jag seg, främst mentalt. Glykogenet i levern var nog tömt, precis som sportdrycken i flaskorna (4 dl). Jag kände mig faktiskt tröttare den här gången än på föregående långpass med bara vatten. Ändå var det lätt att känna motivation att fortsätta, jag hade ju mina varv att beta av...Så var sista varvet till ända. Jag tog mig hem, klockan stannade på 3:07. Jag drack ett glas sportdryck, åt en närande gulaschsoppa (mmm, salt!) med macka till och placerade mig med lite stela hamstrings i ett varmt bad.

Jag räknade med att vara sliten dagen därpå som därför var en "nästan-vilodag"; styrketräning efter 4 km uppvärmning på löpband. Kroppen kändes dock fräsch och återhämtad. 

Trägen vinner, sägs det. I takt med den ökade längden och regelbundenhet på långpassen har muskelömheten som plågat mig under långpass avtagit. För att underlätta de riktigt långa passen bör jag dricka mer sportdryck – eller någon typ av energi; jag har hört att Rune Larsson dricker saft med salt i – för att bli piggare och för påskyndad återhämtning. Något annat jag kommit till insikt om är att längre långpass är en utmaning som ger mig en kick – kanske lägger jag till ett varv på nästa långpass...då blir det nio varv.